Det finns saker som gör mig arg, sen finns det saker som gör mig förbannad. och sen finns det saker som gör mig likgilltig.
Just nu har jag gått förbi alla dessa stadier...vad finns då??
Jag är inte arg längre, för det tjänar ingenting till, jag orkar inte vara förbannad längre och likgilltig har jag varit ett tag så det känns pasé. Det jag känner nu är att "ja ja det kvittar", spelar ingen roll om jag är arg, det är ingen som lägger märke till det. Är jag förbannad blir min omgivning arg. Är jag likgilltig så tror de att allt är ok....så hur i helvete ska man vara för att någon ska bry sig?
Jag är ingen människa som kräven en massa uppmärksamhet, men någon gång ibland skulle det vara trevligt att känna sig något annat än behövd, hemtjänst och nanny. Tänk att få komma hem och det är undanplockat, städat, tvättat och någon har gjort sig mödan att köpa en liten enkel ros med ett enkelt litet kort i där det står tre enkla ord, jag älskar dig.
Hur svårt kan det vara???
Den känslan jag har inom mig i detta nu känns inte bra, men det är väl som vanligt att bara gilla läget och hoppas på att det blir bättre.
Kram på er alla, och ta hand om er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar